1 april 2012

Bloggen utgår

Jag har bestämt mig för att lägga ned denna bokblogg. Eftersom jag inte har koncentration nog att läsa har jag heller inte några att skriva om. Därmed utgår bloggen.

21 mars 2012

Tankar kring karaktärer

Jag har just läst ut två böcker: Extremeley Loud & Incrediebly Close av Jonathan Safran Foer och Hard-boiled Wonderland and the End of the World av Haruki Murakami. Och jag funderar lite över karaktärer.

Den förstnämnda handlar om Oskar Schell, 9 år gammal, som mister sin far den 11 september 2001. Han hittar en nyckel som han tror att hans far har lämnat efter sig till Oskar och påbörjar en resa genom New York för att hitta det lås som nyckel passar i.

Den sistnämnda är egentligen två sammanvävda berättelser om en man som jobbar med att bearbeta och gömma information; en berättelse om hur hjärnan skulle kunna fungera.

Extremeley Loud... låter mer intressant på ytan, men är det inte, för jag finner ingen sympati för Oskar. Och Hard-boiled Wonderland... är precis tvärtom. Är det inte märkligt?

Så jag undrar: Vad är det som egentligen gör en bra karaktär till en bra karaktär? Vad är det som krävs för att en skall känna den där speciella empatin?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

9 mars 2012

Recension: A Clockwork Orange (som i år fyller 50 år!)

Jag vet att jag är lite tidigt ute, men i maj i år fyller A Clockwork Orange 50 år! Och jag tänkte passa på att fira med en omläsning. Jag läste boken för ett par år sedan och blev mycket förtjust. Den höll nästan lika bra för en omläsning, även nyhetens behag hade försvunnit. Det är fortfarande en mycket bra bok och jag tycker att ni också skall passa på att läsa (om) den inför halvsekel-födelsedagen.

Anthony Burgess' mest kända bok handlar om 15-årige Alex som spenderar nätterna med att gå i skolan (i alla fall ibland) och kvällarna med att råna, misshandla och våldta. Livet ter sig trist och tråkigt utan detta "ultra-violence" och "moloko plus" (dvs mjölk spetsad med droger). Men inget gott kan vara och en dag vänder Alex' droogs honom ryggen och han åker fast för mord. Dömd till ett långt fängelsestraff söker han sig till Bibeln som tröst, men inte för dess kärleksbudskap utan för dess våld.

En dag dör en man i Alex' cell och han blir såklart anklagad för att ha utfört mordet. Det är då det bestäms att han skall genomgå Ludvico-tekniken; en teknik som genom droger och filmer skall få Alex att aldrig mer vilja begå våld, ja tillochmed göra honom sjuk om han försöker. Behandlingen är lyckad och Alex släpps fri.

*
Det kan tyckas konstigt att en så konservativ man som Burgess' har skrivit en så nyskapande bok, men om en tänker efter kanske det inte är så konstigt ändå. För Burgess' var en tvivlande katolik och underliggande i A Clockwork Orange finns frågan om arvsynden och den fria viljan. Är det bättre att välja att vara ond än att vara god utan att ha något val? Svaret är ett rungande: JA! Fängelseprästen säger: "Goodness comes from within /.../. Goodness is something chosen. When a man cannot chose he ceases to be a man." (s 63)

*
Mycket av styrkan i A Clockwork Orange ligger i dess språk, dess nyskapande slang kallad nasdat. Det är inte nödvändigtvis så att en måste förstå varje ord, istället ligger styrkan i att den skapar en väv av slang, språk och rytmik. Det märks att Burgess', förutom att vara författare, även var kompositör. Språket har en klang som jag inte har funnit i någon annan bok.

*
Burgess själv ansåg att boken var ett av hans mindre betydande verk och att den endast fick sådan genomslagskraft genom Stanley Kubrick's film. Själv tycker jag att boken är väl läsvärd, intressant och precis tillräckligt svår för att jag skall hålla mig på tå, men inte tröttna för att det blir för tungt. Men den passar bäst för långsam läsning, så att en kan ta in alla detaljer och nyanser. För det finns många. Förutom frågan om den fria viljan finns frågorna om konsten som moralhöjare och vad det innebär att växa upp, bara för att nämna ett par exempel.

Så läs, eller läs om! Det är en bok som har mer i sig än bara det våld som cirkulerar på ytan.

Bokfakta

Titel: A Clockwork Orange
Författare: Anthony Burgess
Betyg: 4
Kategori: Skönlitteratur; Klassiker
Förlag: Penguin Modern Classics
År: 1962; denna utgåva 1996
Antal sidor: 141
Läst tidigare: Ja

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

8 mars 2012

Dagen till ära skall jag läsa Alice Munro

Eftersom det är internationella kvinnodagen skall jag dagen till ära börja läsa den första kvinnliga författaren för året: Alice Munro's Too Much Happiness. Den har hyllats i press och i bloggar, så förväntningarna är höga.

Någon som har läst? Vad tyckte ni?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

4 mars 2012

Recension: En dåre fri

En dåre fri är Beate Grimsruds berättelse om Espen, Emil och Erik som alla delar kropp med Eli. Åh, denna Eli - varken man eller kvinna, varken fri eller ofri. Schizofren säger läkarna (och det blir en hel del läkare under årens lopp) och därmed fast i vanföreställningar. Men också fri genom sitt författarskap. För detta är en bok med många lager. På ytan händer inte så mycket egentligen - vi får följa Eli från bardomen till 40-årsåldern, från det att rösterna dyker upp genom livet då de blir fler och fler. Det är doktorer och mediciner och sjukhusvistelser. Det är vänskap, kärlek och skrivande. Men det är många frågor som ställs: Vad är kön? Vad är det att vara psykiskt frisk? Vad behöver vi för att vara människor?

En dåre fri är en mycket bra bok. Den är välskriven; uppdelad i korta stycken sprängfyllda med stoff för hjärnan. Språket är enkelt och så lekande att det flyter in i mig utan att jag tänker på det, och måste tvinga mig själv att stanna upp för att inte låta allting bara rusa förbi mig (jag är rädd att jag skall missa någonting). Det som för att det inte får full pott i betygsskalan är att jag tycker att även om ämnet är fascinerande så är det också lite uttjatat. Den galne författaren, det galna skrivandet geniet - har vi inte hört det förr? Det är tur att Eli's undran om hen är man eller kvinna kommer in, annars hade historien blivit alldeles för platt.

Så nej, riktigt på topp är boken inte. Men den kommer riktigt, riktigt nära. För trots sitt klichéartade innehåll lyckas Grimsrud berätta historien som om den vore ny. Och det säger en hel del om styrkan i texten.

Bokfakta

Titel: En dåre fri
Författare: Beate Grimsrud
Betyg: 4+
Kategori: Skönlitteratur
Förlag: Bonnierpocket
År: 2010; denna utgåva 2011
Antal sidor: 477
Läst tidigare: Nej

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

1 mars 2012

Summering: Februari

3 utlästa böcker, och en halvläst bok, under Februari. Det går trögt nu, riktigt trögt. Läslusten infinner sig inte riktigt, mycket för att jag länge kämpade med The State of Africa av Martin Meredith. Den var som en blockad. Den fick all läsning att verka dödstrist och tråkig och bara blä. Det var först när jag släppte den som jag kom någonstans överhuvudtaget. Vissa böcker är helt enkelt inte värda att läsa. Men frågan uppstår såklart: Hur långt ska en läsa innan en ger upp?

När det äntligen släppte kunde jag koncentrera mig på roligare saker. Som att läsa Anthony Burgess' självbiografier. Det var underhållande läsning, även om långa passager var sega. Ingen recension kommer att komma, då jag inte riktigt vet vad jag skall säga. Självbiografier är svåra; hur vet en vad som är "sant" och vad som är författarens försköning? Burgess lyckades dock iallafall med att vara rolig, och framställer sig själv som en man som både har stor drivkraft och är rätt misslyckad på en och samma gång.

Jag hoppas att Mars månad blir en bättre läsmånad för mig.

Lästa böcker under Februari:
Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Betyg: 3)
The State of Africa - A History of Fifty Years of Independence av Martin Meredith (Betyg: ?, ej utläst)
Bekännelser - Lille Wilson och store Gud av Anthony Burgess (Betyg: -4)
You've Had Your Time - Being the Second Part of the Confessions of Anthony Burgess av Anthony Burgess (Betyg: -3)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

6 februari 2012

Recension: Midnattsbarnen

Det har gått några dagar sedan jag läste ut Midnattsbarnen av Salman Rushdie och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om boken. Å ena sidan är det en fantastisk historia; å andra sidan är den lite långtråkig.

Boken handlar om de barn som föds vid midnattstimmen år 1947 då Indien blev självständigt. De har en rad magiska förmågor; ju närmare midnattsslaget desto mer fantastiska. Saleem Sinai föddes precis vid midnatt och har förmågan att se in i andras hjärtan, läsa deras tankar om en så vill. Han hör människors inre röster och kan samla dem i sitt huvud för att de skall utbyta tankar. Han öde är länkat tillsammans med hans land. Men barn är barn, och precis som vilka andra barn käbblar de och kan inte komma överens. Speciellt störig är Shiva, barnet som också föddes vid midnatt och som på grund av en medveten förväxling kom att bytas ut mot Saleem och som således gjorde att Saleem kom att växa upp i en relativt välmående familj och Shiva i en som bara var totalt trasig.

*

Vi får följa Saleem långt innan han blev född i en historia av magisk realism. Det är en berättelse som borde tilltala mig och första halvan är fantastisk. Men någonstans i boken börjar det kännas som om Rushdie inte riktigt vet vad han håller på med. Han hoppar över långa stycken av Saleems liv och jag tycker att poängen går förlorad. Eller vänta nu - fanns det någon poäng? Jag har svårt att hitta den, svårt att tolka de underliggande strömmarna av hetta och frihet som lurar någonstans under orden men som inte riktigt kommer fram. Jag läser och läser, men har svårt att komma fram till något avslutande. Kanske är det just detta som är poängen - att det inte finns något avslut, inte ens när Saleem tar slut?

Jag ger Midnattsbarnen en trea i betyg. Jag vet att den har hyllats världen över, men det känns som om jag har missat något. Så bra tyckte jag faktiskt inte att den var.

Andra som har skrivit om Midnattsbarnen är Lyrans Noblesser.
Gillar du magisk realism rekommenderar jag Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Márquez.
Läs också min recension av Salman Rushdie's The Satanic Verses.

Bokfakta

Titel: Midnattsbarnen
Författare: Salman Rushdie
Betyg: 3
Originaltitel: Midnight’s Children
Översättare: Cai Melin
Kategori: Skönlitteratur; Klassiker
Förlag: Bonniers
År: 1981; denna utgåva 1985
Antal sidor: 564
Läst tidigare: Nej

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

1 februari 2012

Summering januari

7 lästa böcker under januari månad får väl räknas som okej. Det blev enbart facklitteratur. Jag försöker att förstå världen; varför den ser ut som den gör. I februari skall det bli mer skönlitteratur. Jag har börjat med Midnattsbarnen av Salman Rushdie.

Månadens bästa blev I skuggan av framtiden av Sven-Eric Liedman, medan månadens sämsta var A Concise History of the Modern World. Två helt olika böcker, om olika ämnen, men ändå lite lika. De handlar båda om modernitet och den västerländska världen. Den ena idéhistorisk, den andra makrohistorisk. Så kan det vara. Jag rekommenderar iallafall den första varmt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

28 januari 2012

Recension: A Concise History of the Modern World

A Concise History of the Modern World är William Woodruff's försök att samla världens historia från 1500-talet till nutid på strax över 500 sidor. Jag säger försök, för jag tycker inte att han lyckas speciellt väl. Undertiteln A Guide to World Affairs säger en hel del om boken; detta är makropolitik och inget annat. Men inte ens det lyckas han täcka in. Boken präglar av de problem som böcker om historia ofta har: Det blir fakta på fakta på fakta...; och inget så mycket mer. Detta är med andra ord traditionell historieskrivning och inte speciellt intressant. Dessutom är A Concise History... fylld av svepande, ytliga generaliseringar; men frågan är om det hade kunnat vara annorlunda när 500 års historia skall presenteras i en handvändning.

Det är egentligen inte det som stör mig mest. Det som stör mig är den imperialistiska tonen, det västerländska övertänkandet, den bombastiska tonen och det rent ut sagt nedsättande perspektivet som Woodruff anlägger. Här är ett exempel:

"However critical of Western expansion one may be, whatever disadvantages on may list against it, there can be no denying that it eventually brought within the grasp of mankind the hope of a better human lot." (s 134).

Eller vad sägs om detta:

"With a tradition of hierarchial tribalism, Africa has never been disposed to democratic politics." (s 270)

Jag skulle kunna göra en lång lista på citat med liknande ton, för boken är fylld av dem. Och, för att komma med ännu en känga åt en dålig bok: Den förutsätter förkunskaper som det inte är självklart att alla har. Jag har några universitetspoäng i historia, men det är inte alltid jag kan följa med Woodruff's resonemang eller förstå vad han menar.

Nej, A Concise History... är inte en bra bok om historia. Det är synd. För jag hade verkligen velat att den skulle vara bra, att den skulle kunna fungera som introduktion till världen. Men det gör den inte; så enkelt är det.

Bokfakta
Titel: A Concise History of the Modern World – 1500 to the Present: A Guide to World Affairs
Författare: William Woodruff
Betyg: 2+
Kategori: Sakprosa; Historia
Förlag: Abacus
År: 1991; denna utgåva 2005
Antal sidor: 532
Läst tidigare: Ja


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

21 januari 2012

Recension: I skuggan av framtiden

I skuggan av framtiden handlar om modernitetens idéhistoria, om hur vår värld kom att bli det den är idag. Det är ett västerländskt perspektiv som genomsyras av upplysningsprojektet, och mer specifikt det som Sven-Eric Liedman kallar för hård och mjuk upplysning. Den hårda är hård för att att "när de väl har kommit igång, kan fortsätta till synes oförtrutet" (s27). Den mjuka å andra sidan, måste upprätthållas och har inte samma kumulativa kraft. Vem kan säga om estetiken idag är bättre än för 100 år sedan? Eller etiken?


Ekonomi och politik dominerar idag våra liv; de har trängs in i vår livsvärld med Jürgen Habermas ord. "Är det så att den mjuka upplysningen enbart kan blomstra så länge den inte kommer in konflikt med den hårda?" (s29) frågar Liedman och det är en fråga utan ett enkelt svar.

Kapitel för kapitel tar Liedman upp frågor som tid och rum, etik och estetik. (Det intressantaste kapitlet är också det kortaste - nämligen vad det finns för trolldomsglans i avmystifierad värld?). Steg för steg byggs en komplicerad bild av upplysningsprojektet upp. Här dominerar rationalitet, men inte nödvändigtvis förnuft. Liedman kritiserar, med rätta, det tänkande för föreligger att enbart det som är här och nu skall prioriteras. Framtiden är oviss, men det betyder inte att den skall ignoreras.

Upplysningsprojektet gick ut på att om människa vet bättre så gör hen bättre. Men frågorna är då två: Vet vi idag bättre? Och handlar vi isåfall bättre?

I skuggan av framtiden (titeln är lånad från Augustinus) är en komplex bok som inte ger enkla svar. Den är stundtals något svår, men det är just för att den inte undviker det problematiska. Och just därför älskar jag den. För alla som vill förstå den moderna världen är denna bok livsviktig.

Bokfakta
Titel: I skuggan av framtiden – Modernitetens idéhistoria
Författare: Sven-Eric Liedman
Betyg: 4
Kategori: Sakprosa; Samhälle, Historia
Förlag: Bonnier Pocket
År: 1997; denna utgåva 1999
Antal sidor: 598
Läst tidigare: Ja


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,